Alla kan relatera till uppfattningen att man upplever en viss känsla av stress och nervositet när man ska utföra en uppgift. Under exempelvis en fotbollsmatch kan det gynna ens prestation eftersom man är mer alert och fokuserad på uppgiften. Dock kan det, när sinnestillstånden är för starka, istället resultera i negativa effekter för ens prestationsförmåga. Relationen mellan hur upprörd man är och ens förmåga att utföra en uppgift observerades för mer än hundra år sedan av psykologerna Robert M. Yerkes och John D. Dodson. Tillsammans utformade de Yerkes-Dodson lagen som påvisar att ens prestionsförmåga ökar när man är upprörd till en viss grad. När ens känslor är allt för starka blir ens förmåga konsekvent skadad.
Yerkes och Dodson drog också skillnaden mellan komplexa och simpla uppgifter. Den optimala upprördheten skiljer sig beroende på naturen av uppgiften. Simpla uppgifter har en mycket bredare intervall när det gäller hur upprörd man kan vara. Vid exempelvis städning måste man vara lite "upprörd" för att ha motivationen att göra det, då ens prestation inte gynnas om man halvsover. När man utför mer komplexa uppgifter som att skriva en uppsats måste man vara mer alert och koncenteread på att klara uppgiften för att ens börja. Gränsen mellan optimal prestation och en negativ effekt är också av en mindre marginal. Det är mycket svårare att skriva klart en essä då man är upprörd än att städa sitt hus.
